Varför AI inte kommer att ha någon kontakt med den verkliga mänskliga upplevelsen

AI-applikationer som ChatGPT är mycket bra på att ge generisk feedback. De är inte bra på empati eller andra mänskliga färdigheter.

Detta beror på att de går miste om en hel livstid av mänskliga känslomässiga upplevelser.

Ja, dessa mänskliga erfarenheter återspeglas i våra sånger, våra dikter och vårt konstnärliga bildspråk. Men allt detta är en reflektion, en skugga av den faktiska känslomässiga upplevelsen. Och känslor är det som driver oss alla framåt, det som i slutändan gör oss alla till de människor vi är.

I grund och botten kommer AI, så länge den inte har möjlighet att känna dessa mänskliga känslor och uppleva det verkliga livet, alltid att ge oss skuggan, reflektionen, det smaklösa kaffet som värmdes upp en andra eller tredje gång.

AI är inte den enda enhet som är bortkopplad från verkliga mänskliga erfarenheter. Vi människor är frånkopplade från andra människors erfarenheter på många sätt. En privilegierad vit man från en amerikansk medelklassfamilj kommer till exempel inte att kunna känna hur det känns att vara kvinna i Mellanöstern i en krigszon. Till exempel i Palestina.

Visst, han kommer att kunna känna empati och försöka dra nytta av sina värsta erfarenheter, och naturligtvis känna djup ångest och även viss rädsla, bara genom att titta på bilderna. Men i slutändan har han inte samma erfarenhet, samma liv som den här kvinnan. Och kommer aldrig att göra det. Vi kan bara på djupet relatera till upplevelser som verkligen är mycket lika våra egna, det är bara dessa upplevelser vi kan förstå på ett visceralt plan.

Därför bör AI:s oförmåga att relatera till våra mänskliga erfarenheter, kanske till och med AI:s upplevda kyla, fungera som en påminnelse för oss om att vi själva inte kan relatera till andra mänskliga erfarenheter. Om vi gick igenom samma erfarenheter som de människor vi försöker relatera till, skulle vi kanske själva också agera på liknande sätt.

Foto av Andrea De Santis på Unsplash